Få saker i livet har gjort mig gladare eller stolt i min roll som förälder, än när barnen funnit ett intresse och verkligen givit sig hän för att lära sig mer och att förbättra sig. Därför blev jag extra glad när dottern berättade att hon vill lära sig fiol eller violin som det också kallas. Min mamma spelade gitarr, och pappa spelade ofta fiol när dottern var liten, och nu som tioåring vill hon följa i hans fotspår. Sagt och gjort, vi inskaffade en nybörjarviolin och så fort farfar kommer på besök, så spelas det friskt, till allas glädje. Men de tillfällena är inte så frekventa, så nästa steg var att se oss om efter en enklare violinskola i form av en bok och medföljande CD. Valet föll på Violinisten 1 av Ulrik Lundström, ett val vi aldrig ångrat.

Spelglädje och pedagogik i en härlig blandning

Boken och musiken blev snabbt en hit, och ju mer dottern lärde sig, ju roligare blev det. Hon har fastnat i en härlig spiral där glädje och kunskap föder varandra, och nu har lillebror börjat prata om att han också vill lära sig. Violinisten 1 eller om jag skall kalla den violinskolan är full av barnsånger som kan spelas för yngre kusiner, som Imse Vimse Spindel och Jag gör så att blommorna blommar. Det finns också musik för oss lite äldre, och att få sjunga Oh When The Saints eller My Heart Will Go On med dottern som musiker, det är oslagbart.
Kort sagt kan man nog säga att Violinisten 1, spelglädje och entusiastiska människor är en bra grund för att bygga ett musikaliskt liv, och om lillebror gör slag i saken och någon kusin hakar på kanske jag kan få uppträda med en hel stråkorkester.