Det finns något alldeles särskilt med att kliva in i en tom fastighet. Ett hus utan möbler, utan ljud. Bara rymd, ljus och tyst potential. Jag har alltid dragits till dessa platser. Kanske för att jag arbetar med konst. Kanske för att jag lärt mig att se möjligheterna där andra ser tomrum.
Just nu tittar jag på lediga fastigheter med ett nytt projekt i åtanke. Något mellan ett galleri, en plats för samtal och en scen för mindre konserter. En miljö där både bild och ljud får utrymme att växa. Och där människor kan mötas.
Arkitektur som rymmer innehåll
Det handlar inte bara om kvadratmeter eller takhöjd. Det handlar om själ. Jag har sett fastigheter som varit vackra på ritning men helt livlösa i verkligheten. Och så har jag stött på slitna, gamla byggnader där väggarna nästan viskar om allt de varit med om.
Det är de sistnämnda jag dras till. Tegel, trä, skavda golv. Rum med historia och karaktär. En fastighet som inte konkurrerar med konsten, utan ramar in den.
Det är också viktigt att tänka långsiktigt. Hur anpassningsbar är byggnaden? Finns det plats för lager, verkstad, visningsrum? Hur ser ljuset ut under olika tider på dagen? Går det att bygga till, bygga om, utan att förstöra uttrycket?
En levande plats för fler än mig
Jag tror inte på att skapa för sig själv. En fastighet, oavsett hur vacker, måste också fyllas med liv. Därför letar jag efter något som kan bli mer än bara min arbetsplats. Jag vill att det ska vara öppet. För andra gallerister, konstnärer, musiker. Kanske till och med studenter.
En fastighet i utkanten av stan har fångat mitt intresse. Tidigare var det ett tryckeri. Nu står det tomt. Höga fönster, ett gammalt trapphus, råa väggar i grå puts. Jag kan redan se ett vernissage där. Människor som rör sig långsamt mellan målningar och ljudinstallationer.
Att köpa eller hyra en fastighet är inte bara en investering. Det är ett sätt att ta ansvar för en plats. Att vårda dess uttryck och fylla det med något nytt. Det kräver både mod och kärlek. Men när det blir rätt – då uppstår magi.
Och just den magin är det jag letar efter. En plats som inte bara är ledig. Utan väntande.